image

Hundens kommunikation


image

Hundens kommunikation, del 1.
Hundar kommunicerar genom att använda alla byggstenarna i beteendet, i olika sammansättning.

Ofta med hormoner som förmedlande länk och genom att använda hjärnans hela nätverk av nervförbindelser utnyttjar de flera sinnen samtidigt. De kan samordna ljud, synliga markeringar, ansiktsuttryck, kroppshållning och lukt. Att vädra är troligen hundens främsta kommunikationsmedel vilket inte är förvånande eftersom luktsinnet är det mest utvecklade och förfinade av sinnena.

Ansiktsuttryck, kroppshållning och luktsinne används alla som kommunikationsmedel.
Den ordlösa kommunikationen genom vädring förmedlas av feromoner, kemiska ämnen som bildas i hundens kropp. Även människan utnyttjar, feromoner. Det är dessa som är orsaken till samordningen av menstruationscykeln hos kvinnor som arbetar nära varandra, till exempel i ett kontorslandskap. Hundar har emellertid ett stort överflöd av feromoner som kan verka aktiverande eller dämpande på andra hundars psyken. Feromoner finns i hundens saliv, avföring, urin och förhudsavsöndring och i sekret från analsäcks och svanskörtlarna. De kan både framkalla omedelbara beteendereaktioner från andra hundar och sätta igång mera långsiktiga reaktioner.

En hunds avföring fungerar som ett visitkort för andra hundar.
För den hund som nosar på en spillningshög ger de besked om "namn, nummer och grad", för att tala i militära termer. Först och främst får spillningen ett tunt lager slem från körtlar i grovtarmen. När den lämnar ändtarmen får den dessutom ett lager sekret från analkörtlarna. Dessa feromoner ger besked om kön och sociala förhållanden. Att nosa varandra i baken är helt enkelt hundarnas motsvarighet till att ta i hand och hälsa. På samma sätt som när vi lägger märke till om handen är torr eller svettig, mjuk eller valkig, om greppet är slappt eller fast och om där finns en dyrbar ring, får hundar information om och känner igen andra hundar genom doften från analområdet. Det är därför din grand danois Fido har den ur vår synpunkt klumpiga vanan att med nosen lyfta upp andra hundar i skrevet. Detta är också orsaken till att retrievrar föredrar att bära omkring på otvättade strumpor och underkläder i stället för rena plagg. Som professor. Så snart en hund har känt igen analdofterna från en ny hund (eller människa) går den nosande vidare för att vädra efter feromoner från andra delar av kroppen, till exempel \ läpparna.

Hundens analkörtlar är dess viktigaste doftapparat. Analkörtlarna är pariga, lökformade behållare som är placerade i två hudveck, analsäckarna, på båda sidor av ändtarmsöppningen. De har samma placering och motsvarande funktion som luktkörtlarna hos en skunk, men de bildar med största sannolikhet helt andra feromoner. I en artikel i det amerikanska veterinärmedicinska sällskapets tidskrift beskriver C. A. Donovan hur analkörtelsekret från en skrämd hund i ett behandlingsrum undveks av andra hundar men att analkörtelsekret från en löptik verkade tilldragande på hanhundar. Analkörtelsekretet är inte sexuellt lockande ämnen utan den kemiska sammansättningen förändras under sexualcykelns förlopp. Det har bedrivits mycket litet forskning om hundars analkörtelsekret, men motsvarande sekret hos rödräv innehåller minst tolv olika flyktiga ämnen. Eftersom hundar är så ytterligt känsliga för de minsta kemiska förändringar, är det sannolikt så att analkörtelsekretet ger en luktbild av såväl hundens sociala status och självförtroende som av dess sexuella status. Hundar som "åker kana" på baken eller nästan tvångsmässigt slickar sig runt svansroten försöker i själva verket tömma sina irriterade analsäckar.

Analkörtelsekretet kan variera i färg från en närmast klar, något gulaktig, vätska via mjölkaktig eller ljusgrön till mörkt brun. Konsistensen kan vara allt från vattnig till sirapsliknande. Färg och konsistens är en följd av den rika bakteriefloran och av denna orsakade jäsning som lätt uppstår i analsäckar som inte töms regelbundet. Ett vanligt ingrepp för en veterinär är att avlägsna analkörtlar som ständigt blockeras och blir inflammerade. Dessa problem är vanligast hos hundar som lever i en skyddad miljö, kanske därför att de inte blir skrämda tillräckligt ofta för att tömma analkörtlarna på naturlig väg. Problemen är också vanligast hos hanhundar som inte får para sig samt hos steriliserade eller kastrerade hundar. Varför det är så är det dock ingen som vet. Med kunskap om hur viktigt analkörtelsekretet är för hundarnas inbördes kommunikation bör man i första hand försöka behandla problemet på medicinsk väg i stället för kirurgisk.

Vilken funktion de perifera analkörtlarna har hos hundar är inte klarlagt. Dessa körtlar sitter i en ring runt ändtarmsöppningen och blir hos äldre hundar ofta säte för hormonellt betingade tumörer.

Körteln på svansrotens översida är en kvarleva hos hunden.
Äldre hundar, framför allt labradorer, kan tappa håret på denna körtel så att det bildas en naken, oval fläck på svansen. Hos andra hunddjur som vargar, prärievargar och rävar avger svansrotskörteln feromoner för att djuren skall kunna följa varandras spår.

Hundens kommunikation, del 2 .

Den andra stora förmedlaren av feromoner hos hundar är urinen.
Urinen innehåller könshormoner och ger information om tikens fortplantningsstatus och om hanhundens styrka och auktoritet. Om man är hund och vill lämna meddelanden om sig själv, är det lämpligast att placera dem i noshöjd där andra hundar lättast hittar dem, och det är därför hanhundar lyfter på benet. Vid vissa studier som har genomförts har man observerat hanhundar som har urinmarkerat åttio gånger på fyra timmar. De sista försöken gav inget resultat alls därför att urinblåsan var helt tom. Markeringsfrekvensen är dock inte konstant. Den står i direkt förhållande till de erfarenheter hunden har gjort tidigt i livet. Scotts och Fullers hundgårdshundar i Bar Harbour markerade inte på långa vägar så ofta som en sällskapshund på kvällspromenad gör. Deras hundar var placerade i en "ren" hundgård, en omgivning där det inte fanns några andra luktmarkeringar från hundar. Eftersom de aldrig uppfattade några urinmarkeringar utvecklade de aldrig vanan att själva markera. När dessa valpar blev vuxna behöll de vanan att huka sig då de kissade. Sällskapshundar, framför allt i stadsmiljö, kommer mycket ofta i kontakt med andra hundars urinmarkeringar och vill markera över dessa. Vad händer sedan en hanhund har lyft på benet och markerat. Andra hanhundar bildar kö bakom honom. Det är mycket möjligt att denna typ av markering är ångestrelaterad. Det är faktiskt mycket möjligt att all urinmarkering, oavsett om orsaken ytligt sett tycks höra samman med kön eller aggression, helt enkelt är stressreducerande genom att hunden omger sig själv med en välbekant doft.

Det händer att även tikar lyfter på benet, men de har naturligtvis svårt att rikta strålen åt sidan. Tikar urinmarkerar inte lika mycket som hanhundar, även om somliga söker sig till speciella luktställen nära hemmet. Det är därför det är lättare att få en tik att alltid kissa på en bestämd plats. En löptik ger sig ofta ut på strövtåg och urinmarkerar då för att informera om sin parningsberedskap. Urinen från en löptik är emellertid endast attraktiv för sexuellt erfarna hanhundar. Hanhundar som inte har parat sig visar visserligen stort intresse för löptikens urin, men deras tankeförmåga kan inte koppla samman feromonerna i urinen med att tiken är parningsvillig.

Både hanhundar och tikar krafsar ofta med bakfötterna i den fläck där de markerat med urin eller avföring. Förutom att sprida doften fungerar krafsningarna som pilar som pekar mot markeringspunkten. Det är också möjligt att de lämnar ytterligare doft från talgkörtlarna mellan tårna. Den upprivna vegetationen ger också luktinformation för en förbipasserande hunds känsliga nos.

Man kan inte riktigt säga att hundar analyserar de olika feromoner som de träffar på, men resultatet blir en specifik känsloreaktion, en omedveten reaktion. Vissa dofter är uppenbart informativa. Vaginalsekretet, stimulerar parningsbeteende hos hanhundar. Andra dofter som saliv, sekret från öronkörtlarna, urin och analkörtelsekret fungerar troligen som dolda påtryckare. De gör detta genom att framkalla humörförändringar eller, mera undermedvetet, genom att orsaka långvarigare fysiologiska förändringar i det centrala nervsystemet eller i det endokrina systemet. För att en parning skall bli lyckad måste hundarna vara både fysiologiskt och psykologiskt förberedda för varandra. Det är därför doftmarkeringar ökar när en tik börjar löpa och därför dras hon till hanhundars urinmarkeringar.

Hur viktiga feromoner är för hundars kommunikation framgår tydligast när en hund av någon olycklig anledning blir blind. Långt innan de späda valparna öppnar ögonen, känner de igen sin mor med hjälp av feromoner. Att identifiera sig själv, andra hundar, boplats, revir och andra hundars sexuella status kan en blind hund klara genom kommunikation med feromoner. Detta är kanske det viktigaste argumentet i diskussionen om huruvida en blind hund fortfarande kan leva ett meningsfullt liv.

Även om det sker omedvetet, använder tikar feromoner i vilseledande syfte när de kommunicerar med hanhundar. De sänder ut doftmeddelande hela tio dygn innan de höglöper, det vill säga får ägglossning, meddelanden som talar om för killarna att de både kan och vill, trots att varken det ena eller andra är sant. Om mer än en hanhund lockas dit kan det bli konkurrens. När tiken väl är parningsberedd, är det troligast att hon väljer att para sig med den starkaste och dugligaste. Denna typ av kemiskt bedrägeri gynnar tiken men inte en påpasslig hanhund, som ofta blir undanträngd av en starkare.

Feromoner påverkar inledningen av puberteten hos hanhundar och tikar. Det inverkar på ägglossning och synkronisering av löptider hos tikar. De kan verka sexuellt uppeggande och genom att stimulera könshormonerna kan de förstärka könsdriften. De kan också påverka aggression hos hundar. Feromoner förmedlar information om social status, känslolägen och fysiologiska faktorer, ålder och släktskap. Deras inverkan på hundens psyke sker ofta undermedvetet men de utgör hundarnas starkaste form av kommunikation.




image