image

Hunden, Valpen, Hundägaren.
Lär Din hund umgås med andra hundar.


image

Det är ett tråkigt faktum att problemen med hundars umgänge med varandra ökar i samma takt som hundantalet i vårt land. Rädda hundar som inte vågar umgås med andra hundar, hundar som gör aggressiva utfall i kopplet, bara vid åsynen av en artfrände, hundar som leker onaturligt häftigt, hundar som anfaller, skadar t.o.m. dödar, (en stor hund biter en mindre hund), är några exempel. Hur har det kunnat bli så här?

Rädsla och okontrollerad aggressivitet mellan individer hos denna i grunden så sociala art?

Alla som har sett vargar och halvvilda hundar fungera i flock vet hur friktionsfritt hunddjur kan samsas.

Sällan ser man slagsmål eller blod – utan umgänget bygger på ett väl inlärt signalsystem, som är näst intill ”idiotsäkert” för att förhindra onödig aggression. Kan vi göra något för att minska problemen?

Teoretiskt och framförallt praktisk kunskap om hundarnas beteende gör att hundägare kan förebygga i stället för att i rent oförstånd ”bädda för slagsmål”.

Valpens sociala fostran.
De vilda hundvalparnas sociala inlärning under uppväxten är livsavgörande för deras möjligheter att som vuxna kunna anpassa sig och samarbeta med flocken. Mycket tidigt, redan vid ett tre veckors ålder, tränas valparna av sina flockmedlemmar i hundartens sociala språksignaler och umgängesregler. Det är mamman som först sätter sig i respekt. Med morrningar och hotsignaler lär hon valparna respekt för de sociala reglerna. Sedan har fadern och de andra vuxna flockmedlemmarna en viktig roll i valparnas sociala uppfostran. I lek mellan syskonen tränas alla sociala beteenden, och från ca: 10 veckors ålder utvecklas en rangordning. Valpar är extra mottagliga för inlärning upp till tre – fyra månaders ålder. Beteendeforskarna kallar denna period för ”socialiseringsfasen”

Våra tamhundar får en betydligt sämre start här i livet vad det gäller deras sociala uppfostran. Vill det sig riktigt illa kanske vissa valpar varken får tillräcklig social inlärning av modertiken eller kontakt med andra hundar, under den första tiden hos sin nya ägare. Sedan kan det vara för sent att reparera ett otillräckligt inlärt socialt beteende. En vild valp får dessutom social inlärning under närmare ett år från föräldrarna, innan modertiken skall föda nästa kull och stöter då bort sina ”tonåringar”.

Uppfödarna måste känna till den oerhörda betydelsen av valpens sociala inlärning under de första levnadsmånaderna.

Alla avelstikar är inte tillräckligt ursprungna i sina vårdinstinkter för att fostra valparna socialt. Men har uppfödarna tillräckliga kunskaper i beteende, kan de i gengäld utnyttja lämpliga vuxna hundar till att fostra valparna socialt under socialiseringsfasen.




Hundägarens ansvar.
Hundägare utan tidigare erfarenheter av hundbeteende ägnar ofta inte en tanke åt att hunden under sin uppväxt måste få tillfälle att lära sig sin arts sociala regler av andra vuxna hundar.

Om våra sällskaphundar ska få en rimlig chans att som vuxna kunna samsas med andra hundar i vårt hundtäta samhälle, måste hundägaren fortsätta valpens sociala fostran efter 8 veckors ålder: Han måste både skaffa sig grundläggande kunskaper om hundens beteende och lägga ner tid på att låta sin hund få träffa lämpliga hundar.

Isolera inte hunden under uppväxten! Det är lika viktigt för valpen att ha lekkamrater som det är för våra barn.

Låt hunden få träffa jämspelta hundvänner så ofta som möjligt.

Finn en vuxen hund som kan fostra din växande valp.

Det skall vara en självsäker socialt sund hund som kan sätta en uppnosig valp på plats enligt hunddjurens handgripliga sätt. Observera att en vuxen hund som fräser ifrån till en stökig valp eller unghund både låter och ser livshotande ut för en oerfaren valpägare! Men en sådan tik eller hane kan faktiskt i elfte timmen kompensera en valps bristfälliga sociala fostran och kanske rädda dess ”sociala” framtid. Glöm bara inte att det är bråttom, ju äldre valpen blir desto mer består eventuella brister i inlärningen av sociala beteendemönster. Har hunden blivit könsmogen är det svårt att vrida klockan tillbaka.

Förväxla inte den ovan beskrivna hunden med en aggressiv, ”hundilsken” hund, som anfaller och skadar en oskyldig valp.

Skydda valpen och naturligtvis även den vuxna hunden mot dessa sociala övergrepp. En valp eller unghund som blir utsatt för ett överfall kan få en chock för livet och som vuxen kan den bli aggressiv som en följd av detta.

Låt gärna din hund under sin uppväxt ingå i en hundflock under några dagar eller helst veckor om det finns möjlighet.


Lycka till!




image