Genom hundens arv från vargen har den kraftfulla möjligheter till aggressivt beteende. Som rovdjur har hunden både förmåga att skada och döda byten, men även rivaler. I ett kortsiktigt perspektiv kan individen, som uppvisar aggressivt beteende, gynnas, dvs. han kanske kan få tillgång till en attraktiv liggplats, får para sig eller får tillgång till den föda som han önskar. På långsikt gynnas dock inte individen av detta beteende. Ju fler i en flock som blir aggressiva desto mindre lönsamt blir det. Om förhållandena i en flock är ytterst aggressiva så blir det mer lönsamt att inte tillämpa detta beteende, för då är individen mindre av ett hot för de andra och mindre aggressivt beteende riktas mot denne. Aggressivitet är ytterst kostsamt ifråga om tid, energi och risk för att bli skadad, istället är det mer lönsamt att först testa andra individers förmåga, för att sedan bedöma om individen ska gå till attack eller ge sig (Malm, 2005; Hallgren, 1994).

Det finns många olika typer av aggressivt beteende, som t.ex. mellan hanar, revirbaserat, jaktrelaterat, moderlig, smärtrelaterat, beroende på rädsla, inlärd aggressivitet, samt aggressivitet som är dominansrelaterat (Houpt, 1979; Hart, 1980; Beaver, 1983; Blackshaw, 1985). Enligt Malm (2005) finns det mer än 20 olika indelningar av aggressivt beteende, dock är gränsdragningen mellan dessa inte särskilt tydlig, samt att det finns oändligt många individuella variationer av dessa (Malm, 2005). Nedan följer olika typer av aggressivitet, varav de som är mest relaterade till valpens utveckling kommer att utredas mest.

Aggressivt beteende kan utlösas då hunden känner smärta eller är sjuk (Malm, 2005). Ofta utvecklas dessa problem stegvis i samband med att sjukdomsbilden förvärras eller att smärtan ökar. De vanligaste fysiologiska problemen är störningar i rörelseapparaten och då främst med problem med ryggen (Hallgren, 1994) Enligt Malm (2005) är denna aggression vanligare än vad man tror. Aggression som är oförklarlig, plötslig och ofta våldsam finns det många olika teorier om. Denna typ av aggressivitet är ofta rasbunden, där röd engelsk Cocker Spaniel och Dobberman är två bland flera raser som har detta problem. Troligtvis beror denna på sjukdomar i centrala nervsystemet eller epilepsi (Malm, 2005). Klassiskt symptom, på denna kategori av aggressivitet, är att hunden först ser förvirrad ut, inte känner igen sin husse/matte och sedan kommer ett kraftigt anfall (Hart & Hart, 1985; Blackshaw, 1987).

Vidare finns det aggression som beror på smärta, men utan medicinska orsaker. Denna aggression utlöses ofta vid olyckshändelse som när t.ex. en hund blir trampad på tassen. Dessa beteenden hänger ofta ihop med vardaglig skötsel, som när hunden ska få pälsvård och pälsen är tovig (Malm, 2005)

Aggression som förstärkts eller lärts in är mycket vanlig hos hundar. Dels kan det röra sig om att hundägaren har lärt in detta beteende för att hunden ska användas i försvar eller kampsyfte. Vidare kan hunden utveckla detta beteende genom att det har varit fördelaktigt att visa detta beteendet mot människan. Sådana fall kan vara då ägaren håller på med hunden på något sätt och sedan säger hunden ifrån och då reagerar ägaren med att sluta utföra det som utlöste reaktionen. Då människan visar aggressivt beteende eller ger en rejäl bestraffning kan det vidare förstärka detta beteende. Ofta inom denna kategori riktar hunden endast detta beteende mot specifika människor (som de vet att de får något fördelaktigt ut av). Vidare kan aggressivt beteende utlösas vid vaktande av revir, vid tillsägelse, vid försvar av ungar, eller efter felaktig lek med människan (Malm, 2005b).

Aggression som bottnar i rädsla är vanligaste orsaken av de alla. Ibland utlöses denna utifrån synbar rädsla eller obehag, medan i andra fall kan det utvecklas utifrån ett mer komplicerat mönster. Denna aggressivitet visar sig i olika sociala sammanhang med människor. Ofta spelar faktorer som ljud, lukter och beröring väsentlig roll för rädda hundar. I vissa fall drar hunden sig först undan, visar underkastelse, intensivt skällande, morrande och skenanfall för att sedan attackera i verklighet om det inte, enligt hunden, finns någon annan utväg. Ofta hjälper det aggressiva beteendet hunden att komma ifrån en obehaglig situation och i och med denna belöning växer sig ofta det aggressiva beteendet starkare. Bakgrunden till denna kategori är komplex, men vanliga orsaker till att en hund är rädd kan bero på otillräcklig socialisering till människan, dålig och bristfälliga erfarenheter av människan, samt för lite miljöträning. Ofta har dessa hundar dåligt självförtroende och tillit till sig själva. Detta beror ofta på deras uppväxtsituation som valp, kanske har människor visat aggressivt beteende mot dessa som små, vilket senare leder till rädsla (Malm, 2005).

En vanlig typ av aggression är den s.k. intrasexuella dvs. aggression mellan hundar av samma kön. Denna kategori kan ha en relativt logisk förklaring, utifrån vargars och hundars naturliga beteende. Dessa djur vill nämligen hålla konkurrenter (ofta sexuella konkurrenter) på avstånd, dock kan detta bli ett problem då vi människor och därmed våra hundar lever relativt tätt inpå varandra (Hallgren, 1994; Malm, 2005). Vidare finns det aggressivitet som är riktad mot andra hundar oavsett kön, denna bottnar ofta i rädsla (helt eller delvis). Flertalet av dessa hundar har haft dåliga eller skrämmande erfarenheter sedan valptiden och har haft bristfällig kontakt med andra hundar (Hallgren, 1994). Om detta ligger till grund för en individs förutsättningar så utvecklar dessa hundar ofta aggressivitet mot andra hundar då de uppnår könsmognad. Hunden som inte har fått umgås med stabila och lugna hundar som liten har inte heller fått utveckla ett säkert språk till andra av samma art, samt att de blir ytterst osäkra i de andra hundarnas närvaro.

Det kan vara bra för en valp att växa upp med en vuxen hund, dock måste denna hund vara trygg med andra hundar. Ofta anammar valpen/unghunden den äldre hundens beteende och har denna som beteendemässig förebild (Malm, 2005).

Det finns hundar som försvarar sin ägare i situationer då försvar egentligen inte behövs. Utlösande faktorn på detta aggressiva beteende kan vara om ägaren skakar hand med en annan person eller till och med om en annan person endast närmar sig ägaren (Malm, 2005). Ofta är dessa hundar, som reagerar på detta sätt, ytterst känslomässigt bundna till ägaren och de kan även vara väldigt osäkra på sig själva. En annan orsak kan vara att de inte har blivit tillräckligt socialiserade till människan och därför inte vågar lita på någon annan än sin ägare och därav den negativa reaktionen mot andra människor (Hallgren, 1994; Malm, 2005).